Fantastisk miljö att samlas i och få handledning!
Tänk så viktigt miljön är för motivationen. S poängterade vikten av "Lust", vilket jag fullkomligt håller med om. Där på gräsmattan upplevde jag en stor lust att ta del av studiekamraters processer. Mycket givande. Så olika infallsvinklar och tankesätt, arbetsprocesser och tankeprocesser. Tack alla, vilka underbara banor, jag fick många "listiga" idéer med mig att använda på mitt sätt!!
Efter en handledning som denna med både den personliga såväl som den gemensamma, behöver hjärnan tid att smälta och ta in alla intryck efteråt. Em igår och även dagen idag har mest gått åt till att summera alla intryck och bena ut idéer som jag fått med mig därifrån. Förvånad över mina egna positiva upplevelser av de andras arbeten. Spännande.
Själv skall jag gå vidare med 80 min lektioner och se vad de kan innebära. Min till en början trötta, irriterande och ibland förbannade inställning till processmetodik börjar släppa. Jag lär mig. Tur, för jag skall ju arbeta med andra på detta sätt. Jag gillar det men inser att det kräver mycket av mig som lärare. Medvetenhet om gruppens mognad, klara strukturer (även om det är ett "fritt" arbetssätt) tydliga krav på vad som förväntas av mig som elev och inte minst uppföljning/handledning. Det gamla hederliga föreläsnings-sättet är nog bara hederligt ibland, som en liten ingrediens i menyn för en komplett upplevelse där så behövs.
Hjärnan fortsätter.
fredag 9 juli 2010
tisdag 29 juni 2010
Tankar på kvällskvisten
Symboler. Gamla åsikter, gamla värderingar. Är det för tydligt med betonfylld sko el stop, Damtrosa istället för brudkrona för att aktualisera dagens värderingar kring immorality?
Jag tycker om att plocka in saker som finns och använda dem/det i nytt sammanhang eller ny tolkning. Just hatten var symbolen som varierade i värde beroende på hur hög den var eller formen. Den lyftes för kvinnor, känd som okänd. Du var klädd eller oklädd. Idag...gone! Yttre attribut.
Flyttbart? Jättestort? För möjlighet/öppning för graffitti, skall andra vilja ta på den, klättra eller bespotta? Vårt beteende är en förutsättning för svek. Eller? Om vi inte gör något kan ju också vara ett svek. Vad är då det mest intressanta? Att betrakta andras agerande eller själva min gestaltning? Vad vill jag skapa för arena? Hur läser jag folks tankar? Känner jag att jag utvecklar mitt lärande/kunnande?
Frågor frågor och frågor, känns otroligt skönt att jag kommit så långt som till alla dessa frågor. Genom svaren ringar jag in kärnan, vänta bara. Låter det snurrigt? Faktiskt så känns inte förvirringen lika total som innan helgen...faktiskt.
Fortfarande väldigt osäker på om jag kanske hamnar vid en för uppenbar gestaltning, även om jag ännu inte har en susning om hur själva gestaltningen skall te sig.
Jag tycker om att plocka in saker som finns och använda dem/det i nytt sammanhang eller ny tolkning. Just hatten var symbolen som varierade i värde beroende på hur hög den var eller formen. Den lyftes för kvinnor, känd som okänd. Du var klädd eller oklädd. Idag...gone! Yttre attribut.
Flyttbart? Jättestort? För möjlighet/öppning för graffitti, skall andra vilja ta på den, klättra eller bespotta? Vårt beteende är en förutsättning för svek. Eller? Om vi inte gör något kan ju också vara ett svek. Vad är då det mest intressanta? Att betrakta andras agerande eller själva min gestaltning? Vad vill jag skapa för arena? Hur läser jag folks tankar? Känner jag att jag utvecklar mitt lärande/kunnande?
Frågor frågor och frågor, känns otroligt skönt att jag kommit så långt som till alla dessa frågor. Genom svaren ringar jag in kärnan, vänta bara. Låter det snurrigt? Faktiskt så känns inte förvirringen lika total som innan helgen...faktiskt.
Fortfarande väldigt osäker på om jag kanske hamnar vid en för uppenbar gestaltning, även om jag ännu inte har en susning om hur själva gestaltningen skall te sig.
Dag 2 Där alla känner mig
Har redan under gårdagen bestämt mig för att idag måste bli utmaningarnas dag. Klistra tejp där jag med lätthet blir igenkänd, fy vad jobbigt. Om jag bestämmer mig för att vakna vid 0500h så har inga vaknat, då kanske jag klarar mitt uppdrag utan att bli sedd? Har jag lust att gå upp så tidigt? Vad är nyttan? Kommer jag att gå vidare härifrån och varthän i så fall?
Kvällen igår snurrade runt social aktivitet som konst. Vad är konst? Hur gestaltar jag min känsla utan att det jag vill förmedla blir "för enkelt" och inte alls spännande? Jag vill att den som läser min text, lyssnar till det jag säger, betraktar det jag gestaltar också blir delaktig utifrån sina egna önskningar och förmåga.
En annan viktig sak beträffande något jag inte tycker om i "mitt bygge" är svek. Svek är ett mångfacetterat ord. Med hundarna vilandes vid fötterna, flugsmällaren i ena handen och pennan i den andra, vandrade tankarna från vänskap, giftermål, otrohet, kyrkan, manligt/kvinnligt till betong. På något sätt hamnar jag igen och igen vid betong. Kanske för att det är så hårt och symboliskt.
Fotavtryck i betong. Maffia-metod - sänka någon med fötterna i betong. En JÄTTESTOR betongsko som bara placeras någonstans, kanske utanför Domkyrkans entré. En äldre herrhatt fylld med betong på ngt sätt. Kanske en herrsko i lack som trampar på ett par damtrosor, eller kanske eller kanske eller kanske. En massa symboler som jag tror är för lätta att tolka. Det känns inte som om jag skulle lämna något kvar åt betraktaren. Ändå lockar det där med betong och svek. Kyrkan som sviker individen. Risk att jag gör mig ovän inte bara med alla frikyrko-anhängarna här ute på ön utan också nära och kära. Who cares?
Lite spännande att fundera över vart det skulle leda hän.
Nåväl. Vaknade av min inre väckarklocka 0503h men beslöt mig för att somna om och gick upp vid sju. Även om tankarna på något sätt nu mer hamnat mot svek-tänket, så ville jag göra det jag bestämt.
Borste, för att se till att asfalten fick bästa fästförmåga, rak pinne, för att inte misslyckas så med linjen som gårdagen, sax, tejp och måttstock. Samt bajspåsar till hundarna. Packade oss iväg till hamnen alla tre. Garderat mig med hundarna så att de som såg mig på håll verkligen skulle förstå att det var jag, eftersom ingen annan har två hundar.
Dagens handikapp-tänk: Om jag tejpar så att det också skulle innebära något bra, så kan jag säga det vid ev kommentarer från nyfikna el väntande passagerare.
Endast hundarna tittar nyfiket och undrande varför vi stannar här. Mäter, lägger ut pinnen och tejpar.
Är klar med mitt tejpande när första passageraren anländer. Vi står och pratar och jag hör vid sidan om att en annan säger till sitt sällskap "oj, här är det bäst vi stannar och väntar" samtidigt som de båda betraktar tejpen i backen.
Färjan anländer och Styrman tittar undrande på min nyuppsatta markering men fortsätter med sitt arbete.
Jag går hem och lämnar hundarna och återvänder efter en timme med en kopp i handen. Sätter mig på avstånd och betraktar. Lustigt, här blir det direkt att de som väntar att få gå på stannar lydigt utanför den markerade backen medan de som går av inte ens lägger märke till den. Vid de turer som det endast är ett fåtal avstigande väljer de väntande att passera markeringen utan att stanna utanför.
Nu är inte mitt syfte att studera den sociala aktiviteten och analysera den, men det är ändå spännande att spekulera i varför vi beter oss på ena eller andra sättet i de olika situationerna/förutsättningarna.
Det blir nog allt något annat än tejpande. AKs oerhört intressanta kommentar om att rita en streckgubbe, som efter en död person, i backen, tål dock att funderas över.
Kvällen igår snurrade runt social aktivitet som konst. Vad är konst? Hur gestaltar jag min känsla utan att det jag vill förmedla blir "för enkelt" och inte alls spännande? Jag vill att den som läser min text, lyssnar till det jag säger, betraktar det jag gestaltar också blir delaktig utifrån sina egna önskningar och förmåga.
En annan viktig sak beträffande något jag inte tycker om i "mitt bygge" är svek. Svek är ett mångfacetterat ord. Med hundarna vilandes vid fötterna, flugsmällaren i ena handen och pennan i den andra, vandrade tankarna från vänskap, giftermål, otrohet, kyrkan, manligt/kvinnligt till betong. På något sätt hamnar jag igen och igen vid betong. Kanske för att det är så hårt och symboliskt.
Fotavtryck i betong. Maffia-metod - sänka någon med fötterna i betong. En JÄTTESTOR betongsko som bara placeras någonstans, kanske utanför Domkyrkans entré. En äldre herrhatt fylld med betong på ngt sätt. Kanske en herrsko i lack som trampar på ett par damtrosor, eller kanske eller kanske eller kanske. En massa symboler som jag tror är för lätta att tolka. Det känns inte som om jag skulle lämna något kvar åt betraktaren. Ändå lockar det där med betong och svek. Kyrkan som sviker individen. Risk att jag gör mig ovän inte bara med alla frikyrko-anhängarna här ute på ön utan också nära och kära. Who cares?
Lite spännande att fundera över vart det skulle leda hän.
Nåväl. Vaknade av min inre väckarklocka 0503h men beslöt mig för att somna om och gick upp vid sju. Även om tankarna på något sätt nu mer hamnat mot svek-tänket, så ville jag göra det jag bestämt.
Borste, för att se till att asfalten fick bästa fästförmåga, rak pinne, för att inte misslyckas så med linjen som gårdagen, sax, tejp och måttstock. Samt bajspåsar till hundarna. Packade oss iväg till hamnen alla tre. Garderat mig med hundarna så att de som såg mig på håll verkligen skulle förstå att det var jag, eftersom ingen annan har två hundar.
Dagens handikapp-tänk: Om jag tejpar så att det också skulle innebära något bra, så kan jag säga det vid ev kommentarer från nyfikna el väntande passagerare.
Endast hundarna tittar nyfiket och undrande varför vi stannar här. Mäter, lägger ut pinnen och tejpar.
Är klar med mitt tejpande när första passageraren anländer. Vi står och pratar och jag hör vid sidan om att en annan säger till sitt sällskap "oj, här är det bäst vi stannar och väntar" samtidigt som de båda betraktar tejpen i backen.
Färjan anländer och Styrman tittar undrande på min nyuppsatta markering men fortsätter med sitt arbete.
Jag går hem och lämnar hundarna och återvänder efter en timme med en kopp i handen. Sätter mig på avstånd och betraktar. Lustigt, här blir det direkt att de som väntar att få gå på stannar lydigt utanför den markerade backen medan de som går av inte ens lägger märke till den. Vid de turer som det endast är ett fåtal avstigande väljer de väntande att passera markeringen utan att stanna utanför.
Nu är inte mitt syfte att studera den sociala aktiviteten och analysera den, men det är ändå spännande att spekulera i varför vi beter oss på ena eller andra sättet i de olika situationerna/förutsättningarna.
Det blir nog allt något annat än tejpande. AKs oerhört intressanta kommentar om att rita en streckgubbe, som efter en död person, i backen, tål dock att funderas över.
Dag 1 - Liten skala
Åker till annan ö där ingen, eller i alla fall inte alla, vet vem jag är. Hmmm stå för dina handlingar rimmar illa med mitt beteende. Gillar inte göra ngt som inte är "offentligt" berättigat!
Det är ungefär som när jag skulle placera ut mitt hus. Skillnaden bara att idag befann jag mig längre stund på platsen "för brottet". Huset var bara att ställa ut och gå en bit bort. Här skulle jag mäta ut viss längd av tejpen, klippa och fästa. Det tar en stund. När det känns obehagligt är den där stunden väldigt lång. Skall man dra ut en tand långsamt eller snabbt? Om jag har bedövning spelar det ingen roll men idag var jag hur medveten som helst. Speciellt uppmärksam på människor omkring mig.
Klipper en liten bit först. Den fäster inte på asfalten. Det hade jag blivit informerad om på Claes Ohlsson, men med tvekan från säljaren.
Känns lite stressande att jag behöver "mecka" med tejpen, stryka och trycka för att den skall fastna. Betraktar på håll och tycker det ser riktigt löjligt ut. Människor passerar utan att notera att ngt är förändrat i backen.
Efter ett tag är det tråkigt. Absolut INGEN så mycket som slänger en hastig blick, på min markering.
Ok, lite större
Nu borde någon reagera. Här passerar rätt mycket människor och min plats för tejpen är nedanför en brant. Blir någon nyfiken och tittar upp för att se ev lösa stenar? Går man ändå rätt över markeringen? Min uppgift är att förstora något jag inte tycker om, samtidigt får jag här en intressant möjlighet att studera hur andra människor beter sig. Det blir som en bonus på min uppgift.
Sätter mig uppe vid slutet av vägen där jag har fri uppsikt. Skönt med sol och sval havsbris. Människor kommer och går. Under de två timmar jag betraktar det "sociala" beteendet händer inget uppseendeväckande. Trots att markeringen är i en lutande backe, vilket gör att du ser den från håll, är det få som tydligt visar att de noterat den. Jag funderade om jag skulle filma, men är osäker på det här med att filma andra utan deras medgivande.
Av det kanske 50-tal som passerar är det ca hälften som visar ngn form av reaktion; tittar uppåt branten, vrider huvudet ner mot backen, går åt sidan för att inte på på avspärrningen. Sistnämnda här det bara två som gör.
Hade hoppats på större reaktion. Åker hem inte ett spår klokare på vad mitt projekt är.
Det är ungefär som när jag skulle placera ut mitt hus. Skillnaden bara att idag befann jag mig längre stund på platsen "för brottet". Huset var bara att ställa ut och gå en bit bort. Här skulle jag mäta ut viss längd av tejpen, klippa och fästa. Det tar en stund. När det känns obehagligt är den där stunden väldigt lång. Skall man dra ut en tand långsamt eller snabbt? Om jag har bedövning spelar det ingen roll men idag var jag hur medveten som helst. Speciellt uppmärksam på människor omkring mig.
Klipper en liten bit först. Den fäster inte på asfalten. Det hade jag blivit informerad om på Claes Ohlsson, men med tvekan från säljaren.
Känns lite stressande att jag behöver "mecka" med tejpen, stryka och trycka för att den skall fastna. Betraktar på håll och tycker det ser riktigt löjligt ut. Människor passerar utan att notera att ngt är förändrat i backen.
Efter ett tag är det tråkigt. Absolut INGEN så mycket som slänger en hastig blick, på min markering.
Ok, lite större
Nu borde någon reagera. Här passerar rätt mycket människor och min plats för tejpen är nedanför en brant. Blir någon nyfiken och tittar upp för att se ev lösa stenar? Går man ändå rätt över markeringen? Min uppgift är att förstora något jag inte tycker om, samtidigt får jag här en intressant möjlighet att studera hur andra människor beter sig. Det blir som en bonus på min uppgift.
Sätter mig uppe vid slutet av vägen där jag har fri uppsikt. Skönt med sol och sval havsbris. Människor kommer och går. Under de två timmar jag betraktar det "sociala" beteendet händer inget uppseendeväckande. Trots att markeringen är i en lutande backe, vilket gör att du ser den från håll, är det få som tydligt visar att de noterat den. Jag funderade om jag skulle filma, men är osäker på det här med att filma andra utan deras medgivande.
Av det kanske 50-tal som passerar är det ca hälften som visar ngn form av reaktion; tittar uppåt branten, vrider huvudet ner mot backen, går åt sidan för att inte på på avspärrningen. Sistnämnda här det bara två som gör.
Hade hoppats på större reaktion. Åker hem inte ett spår klokare på vad mitt projekt är.
fredag 25 juni 2010
onsdag 23 juni 2010
Livet går vidare
Efter en kraftansamling och lite Fazer choklad som egentligen inhandlats till barnen, gav jag mig iväg på två hjul ner på stan. Riktning Nordstan. Vissa saker skall bara göras. Gilla det eller ej. Jag tänkte som så att; ...du gillar ju att fynda roliga saker, hitta prylar som kan användas till något spännande. Kanske hittar du något på Claes Ohlsson. Där finns miljoner av små prylar så kanske hittar du något riktigt roligt.
Sagt och gjort. Självmotivering är viktig. Jag påstår absolut inte att det är något jag är bra på, men nöden är uppfinningarnas moder.
Och kan ni tänka er. Dessa fina rullar låg där och lockade fram idéer i mitt huvud. Skall jag nu ta den svartgula varningstejpen eller den rödvita för avspärrning. Vad blir skillnaden i folks reaktion? Blir det någon skillnad? Skulle jag själv reagera olika på de olika rullarna?
Skulle helst vilja få tag på en blåvit - polisens avspärrningslina - men har insett att det är lite svårt. Vill inte hamna som Anna Odell i både polis- och mediaflåset. Inte just nu i alla fall. - även om rebellkänslan pirrar.
Köpte mig också en liten håltång för skinn, så jag gick därifrån rätt nöjd.
Cyklade förbi ett par vackra grindstolpar på vägen hem. Hus..igen..Var naturligtvis tvungen att föreviga dem..
Sagt och gjort. Självmotivering är viktig. Jag påstår absolut inte att det är något jag är bra på, men nöden är uppfinningarnas moder.
Och kan ni tänka er. Dessa fina rullar låg där och lockade fram idéer i mitt huvud. Skall jag nu ta den svartgula varningstejpen eller den rödvita för avspärrning. Vad blir skillnaden i folks reaktion? Blir det någon skillnad? Skulle jag själv reagera olika på de olika rullarna?
Skulle helst vilja få tag på en blåvit - polisens avspärrningslina - men har insett att det är lite svårt. Vill inte hamna som Anna Odell i både polis- och mediaflåset. Inte just nu i alla fall. - även om rebellkänslan pirrar.
Köpte mig också en liten håltång för skinn, så jag gick därifrån rätt nöjd.
Cyklade förbi ett par vackra grindstolpar på vägen hem. Hus..igen..Var naturligtvis tvungen att föreviga dem..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)