Första veckans sista dag

Det går inte, jag hinner inte in till HDK innan det är dags för färd mot skolavslutning. Ibland är det tur att man inser sin begränsning, ibland inte. För hur skulle det sett ut om forskarna började se varje process/delresultat i sin forskning som ett misslyckande och gav upp, istället för att se det som ett positivt konstaterande av att; okey, bra, nu vet vi det här.

Jag njuter av härlig skolavslutning och lyssnar till helt underbara barnröster som sjunger så vackert att min själ darrar. Det finns verkligen inget vackrare än barn. De är så fantastiska så det finns inga ord att uttrycka det, och vi halvgalna studenter som frivilligt gett oss in i ett spel där vi inte har en susning om va det innebär, har också varit så fantastiska. Och det bästa är att vi har det kvar inom oss, det där underbara. Vi skall bara hitta sökvägen till filen där det är lagrat.

Jag vet nu varför vi också har fått en nyckel till vårt passerkort. Det visste jag inte när jag sen em anlände HDKs öde lokaler. Fredag em en sommardag - om än regnig - vill ingen vara kreativ i en studiesal. Jag har ingen nyckel med mig och hittar inte ngn städerska heller. Lovar runt like för att lokalisera material. Hittar lite guldkorn här och var. Låter dem ligga och chansar på att de är kvar imorgon. Känns nästan som att gå på rea, jag TJÄNAR en massa när jag skaffar ngt gratis. Jag gillar containrar, just nu med all röjnng som sker överallt på HDK där designeleverna slänger överblivet ej längre önskvärt mtrl, så känns det som en enda stor container jag får lov att rota runt i.

Om inte alla spelare är med i spelet, går med på spelreglerna, så kan inte spelet spelas som ett finit spel, så skriver författaren i boken Ändligt Oändligt spel. Är vi alla med i spelet? "Livet är en scen och du har huvudrollen". Jag älskar livet!!