"Korten äger"...

...så lyder en av reglerna i vårt infinita spel med finita regler. För den oinvigde rekommenderar jag en läsning av boken "Ändligt och oändligt spel" av James P Carse. Den har också underrubriken "En syn på livet som lek och möjlighet". Den perfekta sommarläsningen - eller faktiskt den perfekta läsningen när som helst på året eller dygnet. I vår kurs ingår den som obligatorisk kurslitteratur. Själv tillbringade jag den närmsta timmen innan ögonen föll igen för natten, med att få lite insikt i vad det här med infinit och finit egentligen är. Tänker inte förklara här, utan ber dig käre läsare att ge dig själv denna fantastiska insikt genom att läsa boken.

Kände mig riktigt stressad på morgonen. Inte för att jag hade mer bråttom än vanligt utan bara vetskapen om att det är fritt fram att "stjäla" medspelares mtrl. Det känns jättejobbigt. Här skall jag lägga ner en massa energi på något som bara plötsligt kan ryckas ifrån mig när jag inte är uppmärksam. Tycker inte om att gå runt och bevaka.

I datasalen fick vi vårt första kort. Åhh så skönt, redan nu kan jag släppa min stress och inse att allt är förgängligt, eller? Jag vet ju ännu inte vad det kommer att stå på mitt spelkort idag, och spelkorten är de som gäller!! Det finita i spelet.

Mitt uppdrag är att imitera min grannes arbete. Att imitera är att efterlikna. Vad är skillnaden mellan detta och att kopiera? Min tolkning är att det inte behöver bli exakt, jag vet hur en imitatör arbetar på sin scen. Min grannes arbete beslutar jag mig för är det hon utfört. Annars skulle texten lyda: Hur din granne arbetar, och så står det inte.
A-K är en av mina grannar. Hennes stadsbild är min raka motsats. Jag river bort mitt vatten, välter ner kyrktornet och "raderar" gatorna med sina bilar, från min spelplan. Hur blir det nu då om dagens kort säger att jag skall återskapa min bild? Kan jag gömma mitt mtrl någonstans så jag inte blir av med det för att någon annan är snabb att roffa åt sig?

Jag gillar inte småkryp. Bara att tänka orden nu när jag skall skriva dem ger mig rysningar utmed ryggraden. Vi börjar med att se på en film där instängda myror helt fantastiskt svingar sig rätt upp i luften för att komma ut från den glasbur utan lock som de är instängda i. Genomskinliga väggar men ändå är myrorna så medvetna om att de är instängda. Hur då? Ser de att det är plexiglas runt omkring dem? Hur vet de att det inte är något tak?

Jag känner att jag verkligen gillar det här! Utmaningar, nya förutsättningar och brottandets med min önskan att ständigt "ha koll".
Det går mycket enklare att imitera AKs stadsbild än att fundera ut återgivningen av min egen. Hon har ju redan tänkt alla tankar och gjort all planering, jag arbetar på rätt bra och hinner med det hon tidigare skapat.
Naturligtvis blir det inte exakt så som hon har gjort. Min spelplan är mindre och helt annorlunda i formen, men med lite justeringar tycker jag att det blir bra.

Här är AKs stadsbild så långt som hon kommit hitintills:



Så här ser min stadsbild ut nu efter det nya villkoret i spelet:




Var är Åsa? Är hon med i spelet men på helt andra villkor än vi andra? Skall jag lägga beslag på hennes spelplan också? Får man det...egentligen?