Nytt seende

Lite sen anländer jag HDK, barn till tandläkare är viktigt att inte glömma. Mitt egna tandläkarbesök däremot...ja...hmmm.

Först vägen förbi soprummet på plan 1, korridoren fylld med allehanda mtrl. Samlar som en liten ekorre ihop vad jag kan se som användbart. Stöter ihop med och håller nästan på att peta ut ögonen på O i hissen på väg upp till Skulptursalen. Ingen där. Filmvisning. Ner igen. Nike tittar lite under lugg från sin plats längst bak, ja ja. En härlig svartvit film visas "En dag i staden" från '55-'56, ur dvd:n Konst som rörlig bild. Funderar innan jag vet årtalet, om den är gjord idag med sammansatta klipp från gamla filmer. Ingen omöjlighet alls, för upplägget känns väldigt samtida. Måste ha varit revolutionerande när den visades på sin tid. Nike berättar att film som denna kanske enbart visades någon enstaka gång och för en speciell målgrupp. Skulle gärna velat se hur de såg ut, vilka var dessa människor som på den tiden var öppna för denna sortens då "nymodighet"? Vad arbetade de med? Vad var deras andra intressen? Hur såg de ut ie var klädda? På filmen ser jag att vi har vänstertrafik och människor som rusar, som idag, från, mellan, upp, ner och till olika platser i samhället. Även vi betraktare rusar, som passagerare i en bil som kör i racerfart på gatorna i filmen. Sekvenserna är från både Göteborg och Stockholm, härlig att betrakta och fundera över vad budskapet är. Bestämmer mig för att bara "samla in".

Min uppfattning är att vi har en bredare medvetenhet för olika konstformer och en helt annan acceptans för olika uttrycksformer nu för tiden- ha ha, tur för mig!! Det gäller att leva i rätt tidsepok, annars blir det jobbigt, jobbigt värre. Eller är det inte alls så? Är det kanske bara min egenskapade insikt, inte alls kopplad till verkligheten? I min hjärna bor ett universum.

Gårdagen innbar en ny regel. Det var AK:s spelkort. Frös vid tanken på att ev behöva riva min stadsbild IGEN. Det blir barnen utrycker hon tydligt och högt. En plats dedikerad barnen, skall finnas med i vår bild. SJälvklart! Tycker jag men inte alla. Det blir lite intressanta diskussioner kring det här med barn, varför inte en plats för hundar nämner någon. Nu en dag senare så har boxarna mitt på spelplanen försvunnit. Där är fritt spelrum. Nike delar med sig av idéer. AK och jag funderar lite över något gemensamt mellan stadsbilderna. Hur kan vi förena miljöerna till något bra? Det här utrymmet borgar för Växt-kraft-projekt :)

Alla dyker ner i sina arbeten igen. Jag vill inte släppa tanken på att få mer yta att skapa något på. Plötsligt gäller bara mina egna regler, mitt eget formspråk kan härja fritt. Precis så som jag väljer att göra. Inga bilder att skapa utifrån förutom mina inre. Men... hade jag haft dem om jag inte ändå hade en liten tanke på AK:s nya regel? Gränsen: Barnen, men det var också allt. Mao en ram. Det är skillnad på begränsa och avgränsa.

Hittar ett underbart gammalt trähjul ca 80 cm i diameter och 6-7 cm tjockt. Tungt som skam! Perfekt "Pariserhjul". Jag skapar ett eget tivoli för barnen i min miljö från den amerikanska södern. (vad vet jag?! något skall det ju vara, så är det just nu, imorgon kanske en annan del av världen) Otroligt att ingen annan genast KASTAR SIG ÖVER markytan? Jag tillåts arbeta fritt. Hjulet väger säkert sina 15 kg, tänk er den vagnen det satt på x 4, den ville man inte heller bli överkörd av, Hur får jag nu det här att stå upprätt? Ibland vet ni, är det tillfällen i livet när någon bara ser till att allt inte skall vara för jobbigt. Det här var ett sådant. Där, alldeles som om någon bara placerat dem där, står två st vinklade järnstycken. Helt dimensionerade för att stötta mitt hjul.

Jag expanderar, ha ha, jag är lycklig. Staden vilar lite. Betraktar den och det känns bra. Gjorde ett bra dagsverke igår så jag är nöjd. Funderar lite över husens färger och hur färgerna spelar mellan husen och i fönster. Där finns mycket färg, påpekar Nike och jag håller med. Man måste bara se den, och det börjar jag göra nu. Var sak har sin tid. "Glöm inte att det skall vara fint också" fortsätter hon. Va??!! Fattar inte alls, det är ju fint! eller i alla fall snart fint, jag är på väg...

Nu börjar jag väl bli lite nojjig. Tittar på husbyggnader, former och färger överallt när jag är ute och åker eller går. Håller nästan på att köra av vägen för att jag betraktar ett spännande hus. "Jaha, så högt upp vid takåsen sitter faktiskt överkanten på fönstren oftast", inte bara brunt utan även svart, grått och lite vinrött ser det ut som osv osv.

Jag upptäcker färger! Det är faktiskt lite revolutionerande för mig. Har aldrig tittat på det sättet innan. Älskar vackra byggnader, men har aldrig verkligen betraktat hus och hur de faktiskt ser ut. RIktigt fräck känsla att uppleva. Vad beror det på att jag hamnat här? Är veckans Tjernobyl i hjärnan så effektiv? Raserat allt gammalt för att ge plats åt nytt? Det skulle ju i så fall inte alls vara en omöjlighet utan tvärt om, helt jättebra, att använda bland eleverna.

Nytt seende åt alla!