Morgonsolen redan strålar

Min dotters fröken sa en gång för många år sedan till henne att "solen lyser alltid, bakom de svarta molnen lyser den ändå och den kommer alltid fram, så småningom". I natt har det regnat alldeles förfärligt på mitt tak och nu lyser solen. Någonstans är det viktigt att veta att solen alltid lyser. Emellanåt har vi turen att möta människor som har den förmågan. De sprider ljus genom att vara ett själva och lysa upp för andra, eller så ger de bort ljus, hjälper oss andra att hitta kraften, så vi också kan lysa. Gårdagen var tung inte bara för mig. Vi har en skön stämning i vår grupp tycker jag. Vi pratar rätt ut och framför öppet vår frustration eller, "ha ha nu fick jag till det, vad bra det blev", "nej fy, varför håller jag på med det här" eller "usch nu är det andra dagen jag får ett dåligt kort". Emellanåt känner jag att vi försöker ge varandra lite uppmuntran att hitta vårt egna ljus, emellanåt lyser vi också för varandra när vi själva inte orkar. Det är en bra gruppkommunikation, kanske just därför!

M och jag hittade en massa mtrl igår som vi behövde själva men också som vi tänkte att andra i gruppen kunde få användning för. Man har en ganska klar bild, trots dagskortens uppdrag, av hur våra medspelare arbetar el i alla fall vad de behöver för mtrl i sitt skapande. Tänk så medvetna vi är om vad som händer oss runtomkring. Här sitter jag med en stadsbild som jag skall återge. Egentligen en ganska enkel bild, men för mig en STOR utmaning. Ändå har jag tid att betrakta, ta del av, involvera mig i diskussioner kring, och njuta av mina medspelares arbete.

Någon kommenterade att "vad snälla ni är som hjälper de andra" - och vi hade inte en tanke på att det var det vi gjorde. Ett spel med ett hemligt lockande pris för bästa, snyggaste bricka. Borde vi inte bara tänka på oss själva? Men det går liksom inte, det blir inget roligt då tycker jag. Jag vill att alla skall vinna, kanske är det därför det inte gör något att jag inte vinner vanliga sällskapsspel. Har jag inte rätta drivet? Hmmm, jo, jag tror nog att jag har drivet att utveckla mig själv. Varför skulle jag annars vara här? På en kurs där jag gör något jag aldrig i min vildaste fantasi hade tänkt syssla med. Och jag tycker det är roligt!!

Gårdagens kort löd: Rita graffiti på # 3s arbete"
Jag skrattade högt. Äntligen har min dröm gått i uppfyllelse, jag älskar graffiti. Kanske inte all, men jag har alltid fascinerats av hur duktiga dessa konstnärer är. De flesta i min omgivning skulle inte kalla dem konstnärer, i synnerhet inte min yngste bror. Han är polis och enligt deras statistik så hamnar 8 av 10 graffitimålare i polisens register för andra brott. Hemma på den vackra stenmuren som bär vägen upp till mitt hus så har någon skrivit: Kill the rich. Vi har bott i vårt hus i över 9 år och det fanns där redan då, nu börjar texten bli lite sliten, kanske precis som uttrycket. Undrar just vad den personen som skrev det gör i sitt liv just nu? Hoppas hon/han har upptäckt andra stora arenor att forma sina känslor el åsikter på.

Spelbricka nr 3 är precis vid dörren och diskbänken. Min bricka är inte så långt ifrån. Jag måste lägga upp en strategi. Har lite dubier kring hur jag skall få tag på sprayfärg. Läser kortet igen och där står ju faktiskt "rita". Jag försöker verka som vanligt, gud så konstlagt det känns, helt annorlunda känner jag mig istället. En graffitimålares grej är att inte synas när hon/han utför sitt måleri, har jag hört för många år sedan. Och jag vill inte heller märkas när jag utför mitt dåd, det är lite spännande. Förbereder färger, svart och rött, så att de är tillräckligt blöta med mycket färg i vattnet för att snabbt och enkelt kunna måla min Tag. Det är så man börjar har jag förstått, man sätter sin Tag, sitt bomärke, på utvalt ställde. Det här är naturligtvis inte för att informera dig som läser utan snarare en återgivning av hur mina tankar löper i detta mitt hemliga uppdrag.
Redan direkt efter filmen utför jag mitt dåd. Otroligt att det går att genomföra trots att de andra är runt omkring mig. Jag hänger/sträcker mig över mina två grannars spelplaner. Är övertygad om att jag skall bli upptäckt. Det är en väldigt onaturlig rörelse i flera omgångar som jag fyller penseln med ny färg. Mitt avvikande beteende borde skapa uppmärksamhet, men nej. Jag målar min Tag och röda (för styrka) streck på en "ful" hög gråvit byggnad. Det är på denna typ av byggnad som jag brukar se graffiti. Någon markerar; "jag har varit här och sett detta fula, eller jag har varit här och gjort detta fula lite snyggare".



För mig blev det mest "jag har varit här och jag lyckades utan att du såg mig", jättekul!!!

Flera timmar senare, när några redan hunnit gå, utbrister O; "nej men, vem har varit och kladdat på mitt hus?" Diskussioner kring vem förövaren kan vara, jag lyckas hålla masken. Det var ett bra kort. Vad är konst? Vem definierar vad som är konst? Vem definierar vem som är konstnär? Vad är bomärke och varför sätter vi bomärke?

Varför vill vi packa in presenter i vackert omslag? Varför är det viktigt hur vi packar in vår gåva? Varför vill vi packa in något överhuvud taget? Jag packar in mig i mitt hus. Mitt hem som omger mig berättar mycket om mig som person.
Funderar över människorna som bor på den plats jag har på mitt foto/stadsbild. De syns inte någonstans men jag har redan tolkat och skapat mig en bild av dem.